"Fucking Åmål" är höstens
succéfilm.
Rebecca Liljeberg spelar en av
huvudrollerna i den osminkade
berättelsen om ett tonårsgäng.
På fritiden broderar hon och det är inte
det första man tänker sig som hobby
för en 17-åring.
Recensenterna öste hinkvis av beröm över Fucking Åmål som handlar om ett gäng
tonårigar i småstaden, där nöjesbudet inskränker sig till samling kring korvkiosken
och spritdränkta fester på lördagarna, de tidiga tonårens frustation då hormonerna
kör i 200 kilometer i timmen genom kroppen och framtida jobb förblir lika oåtkomliga
som en mångmiljonvinst på måltipset. Och föräldrarna som ägnar lördagskvällen åt
TV med Loket utan att ens ha köpt en bingolott.
GILLAR ATT RÄKNA KORSSTYNGN...
Vad är det för "fucking, jävla medming med livet?" Låter det hemskt? Det är
det inte. Fucking Åmål vrider om i magen och kramar hjärtat. Rebecca är en av dom dem
som bidrar till detta. Vi har bestämmt träff på String, ett kafé på Söder i
Stockholm, där espressodoften härskar över 50-talsinredningen. Det är tidig
eftermiddag, de flesta bord är redan upptagna av tjejer med sotsvarta ögonlock och
killar med ringar på rad i öronen. Då står hon i dörren, vår senaste lilla
filmstjärna. Rebecca är kort, har håret i stram hästsvans, är osminkad och gör ett
yngre intryck än sina 17 år. I handen har hon en väska som ser ut att vara gjord för
dockkläder. I den ligger favoritbroderiet för dagen, NallePuh. Det ska bli en liten
tavla till ett av små syskonen. Några gäster lyfter blicken, men någon större
uppmäksamhet väcker hon inte.
BOR I EN LITEN ETTA...
- Det är skönt att bo i Stockhom, folk är vana vid kändisar, ingen bryr sig, säger
Rebecca. Hon ställer den lilla väskan på golvet, häller upp te och ser på fotografen
och mig med blicken jag känner igen från filmen. Den är utforskande och fylld av
målmedvetenhet och integrihet.
- Jag syr korsstyng för att jag gillar att räkna och för att det är den bästa
avkopplingen. När jag känner för att inte göra någonting då broderar jag, det
kräver koncentration och rensar hjärnan. Jag blir lugn.
- Mamma fick mig att börja, hon har alltid broderat och köpt så mycket att hon får hem
kartonger, det är bara att beställa. Men det är dyrt och det mesta har mamma givit mig.
Hur ser det ut hemma hos er, fullt av broderier?
- Hemma? Rebecca ler, nej, vi bor i en liten etta och jag har givit bort det mesta, ofta
till mina småsyskon. När vi ska ta bilder upptäcker Rebecca att hon glömt nålar. Det
kommer ju att se löjligt ut att sitta med broderi, tråd ochj ingen nål. Vi tar oss fram
genom snömmodden ett par kvarter hem till Kocksgatan, på översta våningen med sofloft,
två datorstationer och ett minikök bor Rebecca och hennes kille David. På en av
datorerna står ett bedårande broderi av Ior som alla älskar av Nalle Puh känner till.
När vi tittar på Rebeccas hemsida på Internet, vem finns där om inte Ior?
VILL BLI BARN LÄKARE...
Rebecca hittar sin nål, kryper upp i favoritfåtöljen och börjar brodera. Det tar lite
tid, för det blir knut på tråden och broderi är inget man fuskar med - inte ens på
bild. Rätt ska vara rätt i korrstygn även om det handlar om fotografering. Hon som
spelat ungdomsteater i Nynäshamnskolan, gjort sin första roll som 9-åring i
Tv-kalendern Sunes Jul, haft en roll i Längtans blåa blomma och spelat i Casa Balkan på
Stadsteatern, vad vill hon bli?
- Jag ska bli barnläkare, det är därför jag längtar till att börja i skolan. Men en
bra filmroll under tiden har jag ingenting emot. Den jag spelade i Fucking Åmål var nog
rätt lik mig själv, det var väl därför jag fick den.
||Hovedsiden||Fucking Åmå|||Rebecca||Alexandra||Intervju med Rebecca||Intervju med Alexandra||Bilder1||Bilder2||
